B-film

Ibland är livet som en dålig film, en B-film.

Man kan vakna kl 04 som om någon gett en örfil och man undrar vad som är fel...
Sen kommer man på att det är den dåliga filmen man är med i, den man måste agera i och inte kan stå utanför och titta på eller stänga av....det kniper åt i bröstet och man blir iskall.
Efter ett tag kommer man på att det kunde vara värre eller att det inte kan bli värre. The botten is nådd liksom. http://www.youtube.com/watch?v=ssg9SpkAwio

.
 

Men när botten är nådd kan det ju bara bli bättre eller...
Handlar det bara om beslut som rör en själv kan man lätt klättra upp igen men när det handlar om andra... det bästa man har i livet är det svårare.. alla tusen millioner lösningar som far genom huvudet hur kan man välja en och veta att den är bäst...eller är det kanske inte mitt val...ja då kanske the botten is nådd.
Eller.. det ordnar sig, det löser sig, det kommer fixa sig till slut fast nu känns skiten sur och flera mil ifrån det ordnar sig. http://www.youtube.com/watch?v=tG7CRHpXLJM