Den där första vårmorgonen är alltid speciell för mig, den då jag hör en trana som flyger över huset och som skriar som för att säga mig att nu kommer värmen ljuset och livet tillbaka. 
Tranorna brukar mellanlanda på åker utanför vårt hus när de kommer tillbaka till Sverige för äta lite och visa upp sig, dessa ståtliga djur. 
I går var det den där dagen och jag får alltid ett litet lyckosug i magen när jag öppnar ytterdörren för att åka till jobbet och hör tranorna. 
Det som hände i går var att jag kom på att det är sista våren jag får uppleva detta och det känns vemodigt och lite sorgset.

 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar