Fotsteg i sanden

 

Fotsteg i sanden

 

För ett par veckor sedan fick jag ett vykort av en kollega med en dikt på. Fotsteg i sanden, hon hade i sin tur fått den och tyckte att nu kunde den få vara hos mig ett tag. Jag har läst den förut och tycker den är tänkvärd precis som orden jag fick av ytterligare en kollega i går; Änglar finns du är aldrig ensam. 

 

Det där med att ha en tro ger mig en styrka som är svår att förklara, känns som att hänga av den tunga mörka oljerocken på en krok och få vara i regnbågens alla färger. Att tro på livet sin egen förmåga, Tron på att andra kan lyckas, Gud, Hösten, Vintern, Förmågan att skapa det liv man vill leva, Jesus, Änglar, Tron på att veta vart man ska i livet, Budda, Kärleken. En tro kan vara så mycket den behöver inte vara av religiös grund. Bara att man har en tro ger styrka och kraft. Om man tappar den gäller det att hitta den igen eller att hitta en ny, aldrig ge upp det finns en tro för alla. Ibland behöver man hjälp av vänner, ett litet ord en dikt en kram kan betyda mycket. Alla kan inte alltid ge av sig själva och jag tänker på orden; Everyone you meet is fighting a battle you know nothing about, be kind Always. Att alltid vara ödmjuk inför andra människor är inte alltid lätt men vi måste alltid försöka. Man kan inte alltid förstå allting hos andra människor i sin omgivning men man kan förstå att beteendet beror på någonting. Tänk om det du ser och hör i din omvärld är allt du vet om livet. Jag tror på att det du ger får du alltid tillbaka♥ så ljus och kärlek till alla ♥

 Fotsteg i sanden

 

En natt hade jag en dröm. 

Jag drömde att jag gick längs en strand tillsammans med Gud.

I skyn fick jag se glimtar och scener ur mitt liv.

För varje scen, noterade jag att det var två par fotsteg i sanden; ett par tillhörde mig och det andra Gud.

När den sista scenen ur mitt liv visats för mig tittade jag tillbaka på fotstegen i sanden. 

Jag såg då att många gånger fanns bara ett par fotsteg. 

Jag noterade också att det var under mina jobbiga och ledsna tider i livet.

Detta bekymrade mig och jag frågade Gud om det.

“Gud, du har sagt att när jag beslutade att följa dej, skulle du gå med mej hela vägen.

Men jag har sett att då jag har haft jobbiga tider i livet, finns där bara ett par fotsteg.

 Varför lämnade du mej när jag som bäst behövde dej?”

Gud svarade; “Mitt dyrbara, älskade barn, Jag har lovat att alltid vara med dej. Under de tider av lidande, då du bara ser ett par fotsteg, det är då jag bär dej.”