Dagböcker

Snart har jag läst dom alla, alla mina dagböcker som jag skrivit sen jag var nio år. 

Jag har inte skrivit varje dag men tillräckligt för att jag skulle färdas i tiden, känna känslan av att inte höra till eller ha ett sammanhang med andra när jag var liten, att stå lite vid sidan om och titta på. 

Den finns där i det jag skrivit.

 Att försöka passa in och få världen begriplig så jag kunde förstå vad som gällde för jag var livrädd för att visa mitt rätta jag.

Sen alla dikter om hästar och guldhamstrar fåglar och katter, alla djur som funnits i mitt liv och som försvunnit. 

Människor som mått dåligt och som jag oroat mig för, människor som valt att avsluta sitt liv eller som försökt och som anförtrott sig till mig och som jag inte kunnat bära.

Kärlek på avstånd sån kärlek man knappt vågade erkänna för sig själv, en sån på tryggt avstånd från närhet och till att bli sårad av.

Sen kommer kärleksbrev från grabbar jag inte ville ha och som jag krossat med vassa klackar. 

Så förstås mitt eget krossade hjärta så många gånger.

Jag hittade en dikt jag skrivit på engelska en religionslektion i åttonde klass. Det var mycket annat vi gjorde på lektionerna än att göra det vi skulle.

Läser att en klasskamrat klättrade i takbjälkarna och hur vi bytte ut "kritorna" mot godiskritor så engelska läraren kastade dom helt galen till slut. 

Å hur vi kastade snöbollar på svenska läraren som sprang till rektorn och grät och när rektorn jagade oss så vi fick gömma oss på särskolan.

Eller när vi kastade bullarna vi bakat på hemkunskapen på varandra när läraren tittade bort och någon annan fick städa upp efter oss.

Bussresorna till Blomstermåla för att lyssna på något band och dansa.

Den där bitterljuva känslan och jag färdas tillbaka till då jag var 17 år och när jag läser känner jag i hela kroppen hur förälskad jag var den där vinternatten 

med din hand i min. mina vantar på varsin hand. 

När vi vandrade hemåt i smyg den där natten så lycklig jag var.

Snön som föll på oss och hur vi kysstes tills vi somnade och vaknade på morgonen med läpparna mot varandra.

Bilden är lånad av http://girlinthewood.devote.se/

Låtar från Ratata börjar spela i huvudet Doktor kärlek,  Himlen

Uggla låtar Panik, Vittring, Gud jag ska bli bra

Jag läser och river sönder det är inte menat för andra ögon än mina och nu när jag ändå gör avslut med så mycket annat och rensar så blev det också dagböckerna och dikternas tur.