Men hemma är ju här nu..
Det är en känsla jag inte riktigt kan beskriva då det var väldigt länge sedan jag kände den.
Det är en känsla lite av att lämna utan att vara färdig, en sådan känsla är jag inte van vid.
Jag lämnar alltid när jag är färdig och då är jag väldigt färdig när jag går.
Jag är en människa som är tills sista blodsdroppen.
Jag kan likna den här känslan med den som jag hade som ung när en kille gjorde slut och jag själv ville vara kvar. Jag kanske inte ville vara "ihop" med honom för att jag älskade personen för det gjorde jag nog inte utan för att det passade mig av olika anledningar att vi var "ihop".
En slags sorg och tomhet med en svart klump över sig.
Tomhet och sorg över att blivit ensam kvar.
Nu är jag inte ensam utan med min familj. Det kan nog vara själen som fattas här för mig och jag vet att det tar tid innan den "sätter" sig.
En jobbig känsla då det känns väldigt ensamt här nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar